Nu får jag snart skärpa mej med bloggen.

Jag har varit på Åland på utställning men jag hade ingen hund med utan det var mer en “smuggel”resa. Vi hälsade på Amos (Agnes bror) i hans blomsteraffär och vi fikade hos Boss.

Det har varit mera valpspekulanter här, det är alltid trevligt.

Mina barn i C-kullen har fyllt tre år, Dolores fyllde 10 år igår (söndag) och Bianca blev 6 år. Fan vad fort tiden går. I slutet på november är det tio år sedan jag och Lilian åkte till staden La Spezias i Italien för att kolla på Dolores och hennes 10 syskon. Två veckor senare åkte jag ner igen för att hämta henne. Den hemresan glömmer jag aldrig. Ezia skulle köra mej till Milano’s flygplats Lenate, en resa på 25 mil. Herre jävlar så rädd har jag aldrig varit i mitt liv. Vi åkte i hennes lilla gula Smartbil, när vi hade åkt några mil och skulle ut på Italiens största motorväg blev vi stoppade av polisen som sa att det hade hänt en stor bilolycka på motorvägen så vi var tvungna att ta en omväg, å den omvägen hette duga, herre gud. Ezia hade satt på gps:en som sa något på Italienska som jag tror var vänd när det är möjligt, å den tjatade hela tiden när vi åkte bland bergen. Det var snö och halt på vissa ställen, jag hade Dolores i en liten väska i knät och fick även sitta och hålla en askkopp för hon rökte nästan hela tiden. När vi äntligen kom ut på motorvägen då fick hon upp farten på den “lille gula” bilen. Fyrfilig motorväg med en jävla trafik, det var långtradare, stadsjeepar, och andra stora bilar, där kommer vi i en lite Smartbil och hon kör som en tok för att vi skulle hinna fram i tid. Jag var så rädd. När vi äntligen kom fram till flygplatsen var jag så skakis att jag inte klarade av att hålla i en kaffekopp. Ezia frågade mej om det var bilresan jag var så skakis för men jag sa att det var flygresan som jag var rädd för. Detta glömmer jag aldrig. Nu i efterhand kan jag skratta åt det men den resan var en fasa.

I december blir det till att åka till Stockholm på utställning, jag har två hundar Agnes och Bianca att göra i ordning tills dess så det är bäst jag börjar med det.

Ha dä gött Marie.